I Sverige igen...

 

 

Gårdeagen 20141128

 

Det är inte lätt att ensam flyga, landa, förfylla sig, transportera sig. Hitta rätt, gå på toaletten och hinna äta något samt se till att liten får i sig något.

 

Gårdagen rullade på vid halv 9 begav vi oss från Montesanto mot Lamezia Terme. För att under 13 timmar transportera oss mot Sverige.

Den som har barn helst i den åldern där man skall släpa på dem, för att dom inte vill vara själva, sitta själva eller bara stå vid sidan om. Vet hur lätt det är..

Och jag imponeras fortfarande över dom som har mer än ett barn och reser, semestrar etc.

Men det gick.

Mot kvällen blev det gnälligare, både från dotterns sida, samt min, Var trött, sliten och efter att inte ätit på hela dagen så började all energi gå ur.

 

Lustigt, inget för barn att äta på flygplatsen i rom, . Eftersom vi fick vänta på väskorna onödigt länge så skulle vi ej hinna med att vänta på någon lagad mat. Och inget att äta på flygen *varför skall all mat kryddas? så förbenat mycket?

 

Sen i Danmark. suck, svårt att hitta rätt med en liten gnällig på armen.

 

Hinna få i sig någon mat, MAX hamburgare i farten.

*första vänliga människa jag stött på, gav oss en kupong med fri hamburgare.

 

gutt.

 

Hitta tåget, först fel.. fan..

 

upp igen ner på nästa perong, full fart.

 

Fullt på tåget sitta i barnvagnsgången på ett säte man fäller ner. Försöka äta maten, som nu blivit lagom tilltygat.

fick tillslut i oss hamburgaren. bara pommesen kvar.. härligt går säkert bra.

Mata liten med välling, *först göra den. liten i knät, öppna nappflaskan som redan har vatten i sig, öppna påsen med latte och försöka få ner det i nappflaskan. *testa. Inte förrän jag skulle knyta erbjöd sig en kvinna hjälpa till att knyta. WOW en svensk erbjuder sig hjälpa..

tackar tackar det förenklade.

 

 

äta pommes, och sen försöka öppna en läsk.. härligt. den va nu skakad.. nice..

cola över massor.

*tack o lov ej över dotter eller mig, eller vårt bagage.

 

men ingen som hjälper till.

Nice...

folk bara tittar snett på att man har barn med sig, som dessutom är gnösig. *efter 10 timmars resande *konstigt...

och sen att man försöker äta..

 

Men saknar alla hjälpsamma, barnvänliga och rent generellt vänliga Italienarna.

 

Sen på tåget, inte fanns det något naturellt

Nu i Sverige i alla fall. kom fram som vi skulle.

trötta och slitna men så är det.