konstgjord andning...

Nu tog det stopp..
Eller rättare sagt för några dagar sedan eller var det veckor?
Ja, jag minns inte riktigt i allt sorgearbete..
 
Han hängde troget med i 8 år, sen tog det stopp.
Var det en förkylning? Influensa, bacill eller Virus? Inget hjälpte.
Inte ens antibiotika...
Efter livsupphållande hjälper, konstgjord andning utan resultat.
Fick vi acceptera det, tiden hade nu runnit ut..
Han fick gå vidare, till de sälla tangentbordens jaktmarker!
 
R.I.P Lilla skitdator!
 
 
 
 
 
 
 

Delbar

Trodde verkligen att efter att man efter var gång man får barn så växer det ut ett styck par armar till...
Men tji fick jag, tänk så fel man kan ha..
Inte blev man delbar heller...
Så kära föräldrar, med fler än ett barn, jobb och intressen och lite annat smått som
skall få plats på de 24 timmarna dygnet har att erbjuda.
 
Vi kämpar på, om tre veckor är vi förhoppningsvis uppe på gården!
 
 

Liten uppdatering

Jag måste bli bättre på det här, det är bara det att tiden inte riktigt räcker till.
Och alltid blir något lidande..
 
Som vi sa, vi har aldrig haft så mycket och göra på så lite tid. Och ändå känns det som
om inget blir gjort. Hur nu det kan vara möjligt?
 
Nu börjar huset verkligen ta form, Taket är på, och väggarna börjar putsas.
Fönstrerna skall in nu.
Det är beräknat att kunna flytta in om tre veckor. Det däremot tar jag med en nypa salt.
Men man ska tänka positivt. ellerhur?
Så åter igen full rulle med allt. och lite till...
 
Barnen är friska nu *peppar peppar* och det skall förbli så (hoppas jag), inga fler sjuhusvistelse tack.
Självklart kommer vi ej kunna bortse från en och annan förkylning men det kan man leva med.