Långt hopp

Oj, blivit ett långt hopp i livet. Var länge sedan det blev något inlägg här. Men ska åter igen försöka bättra mig.
Men livet är för stressigt ;) vi har nyligen räknat på det och vi har snart (om ca en vecka) flyttat på oss 10 gånger på 5 år. Vet inte om det är imponerande eller skrämmande?
 
Men under senaste året har mycket hänt. och det kommer en kortare sammanfattning på det.
 
men nu kör vi väl på. ;)
Välkommen tillbaka
 

Ett utrag i att vara två barnsförälder...

Den som tror att man har tid för att blogga.. tror fel...

Sanningen kommer ifatt en.. Jag har ett svagt minne om att min mamma sa: Vänta bara...  *le och se glad ut* 
Detta är skrivet hjärtligt, och med en glimt i ögat..


 

Jag som verkligen trodde att får man två barn får man även två extra armar som växer ut... dessa armar lyser med sin frånvaro... haha..

1.       Kaos, alla familjen småbarn. Allt ligger på golvet. Verkligen allt... Det är som om det är något barnen är födda med, att inget får vara rent och snyggt mer än höögst 2 sekunder. Ligger något iordning måste det rivas ut...

2.       Pärlor och pärlplattor är inte till för barn... (Troligast inte till för någon) Någon har missat att det tydligen står i bruksanvisningen: skall hällas ut och förvaras på golvet (eller råka tappas) gärna så det är sisodär en 500 pärlor lite varstans...

.3.       Inte lätt när två barn skriker, och båda ska upp i knät (även för två föräldrar) kvällsmaten skall göras iordning och alla prylar ligger på golvet. Att huset inte brunnit upp, eller någon har brytit lårbenshalsen är ju ett under...

4.       Klossar och småpinaler, kan inte ligga i påsar eller lådor. Måste ligga.. ÖVERALLT!

5.       Till havet har vi ingen större längtan till.... längre..... båda barnen är under 3 år.... (familjen som vi satt grannar med..  som hade ett barn i 3 års åldern och två tvilligbarn i åldern under 12 månader... Och bara två päron, ingen mormor, morfar eller så.... Och fortfarande var pigga glada och inga större problem.. er hemlighet skulle jag villja veta...)

6.       Våra barn är i regel (säg regel) snälla mot varandra (för syskonskärlek är ju en form av kärlek det med)... men att lilleman snor storasysters napp... där går gränsen...

7.       Morgonpigga barn... Det är så härligt att få gå upp vid 5... såååå härligt.... Speciellt när den ena inte har något bra morgonhumör....

8.       Äta... vadå äta.. på golvet ligger det ju bra, eller i knät.. eller någon annanstans... ( är även detta en mekanism som barn bara föds med?) eller att precis när man tror att man träffar rätt med skeden,. "oo där var något intressant" så flyttar sig det lilla huvudet.. o vips så hamnar det där det inte ska hamna... näsan, ögat, öronen eller golvet... och det vanligaste: glada tillrop.. tills man ska torka bort det dvs...

9.       Jag med jag med... att gå på dass är en pers – duschen, tvättmaskinen, o vad är dessa rattar till? går de att skruva på (obs vi har ingen bruksanvinsning till vad som går till vad i vattenledningen) ooo... en toalettborste, såå intressant.. går den att äta? mamma mamma... Pappa pappa... MAMMA!!

9,5.    Åå älskling, det är så skönt när barnen kan leka lite själva... (för att direkt inse att det är lite tyst.. lite väl tyst) - VAD HITTAR NI NU PÅ??

10.   Bästa upptäckten: allt i sängen och sovrummet... (fans det fler prylar än det som man redan plogat sig igen) hur gick detta till... (bästa är när man upptäcker det lagom tills man ska gå o lägga sig) för innan har man gått som med skygglappar för ögonen..

 

Jag fattar inte hur vissa saker kan undgå en under dagen, man blir lite hemmablind säger man, men när man upptäcker att man kommer hem till. Disk, mat som står framme, leksaker och prylar överallt (hur fick barnen så mycket saker, hur har vi plats med så det i detta lilla hus, vart har vi kunnat förvara dessa och hur hittade barnen det) i hallen får man ploga sig igenom för att inte råka kliva på något, halka till och bryta diverse kroppsdelar (men kanske hade det varit skönt med lite vila, och bryter man något så får man iallafall (i regel) sova medans de åtgärdar det), men vem skulle ha tid för det?.. för att sedan komma in i sovrummet och (då säkerligen med barn sovandes på var förälders arm) upptäcka att även sängarna och golvet är täckt med diverse krimskrams... Då börjar man undra...

Men man kan ju bara skratta åt det, barn är ju barn. Och inte lätt de dagar man inte kan vara ute och leka, Och man har ju själv varit barn en gång. Och vad jag har hört var inte jag och min syster så mycket bättre.. Så detta kan man kanske skylla på genfel..

 

Men nu har jag tur, jag har en underbar man som ställer upp. Gör en massa så jag är inte själv.. Men ni mammor och pappor som är själva, och främst ni som har mer än ett barn! Ni är superhjältar.

 

Ska bara tillägga. Det är roligt att ha barn, är kul och se dem utvecklas. Hur allt (i regel) går frammåt.. Så ta det med en glimt i ögat... Det är bara ett stycke ur livets skola.. För att man sedan skall kunna påminna sina egna barn om : -Vänta bara..

 

 

 

Höga tankar...

Efter tre proppfulla veckor, efter en vår som varit utan dess like: med allt från himmel och jord.  Så nu ska jag väll kunna ta tag i detta igen? MEN ”man ska inte tro fullt ut på allt som skrivs på nätet, eller i tidningarna” men jag skall göra ett tappert försök, åter igen…

Vi har tagit oss igenom vårt bröllop, utan några större misstag, eller tragedier..?? You tell me?

Ett bröllop som lyckades genomföras, trots att planeringen blev lagt till den senare delen av tiden *host* Fröken sista minuten punkt com? Tack åter igen för allt, för all hjälp med allt osv osv osv.. För oss brud och gum blev det lyckat. Vi var glada och kunde även spendera första natten ensamma (på över 2,5 år) och dessutom på hotell. Vilket lyx!

 

Utan att skryta så har dagarna varit så fulla med saker att det nästan svämmat över genom öronen att bloggen inte hunnits med, vissa har haft överseende med detta och även besökt bloggen med jämna mellanrum, för att troligast bli lika besviken (Ja, jag har höga tankar om mig själv) på att inget skrivits.. . Men har det inte varit det ena (huset, barnen eller djuren) så har det varit det andra (Vänner, planering, bröllop med mera och åter mera) Och jag har aldrig haft så lite tid som nu i Italien?. Men mest på gott måste jag nog medge, för jag tycker verkligen om när det är ett i ett i ett hela tiden, det är då jag är som mest skärpt.

 

Nu så nytt kapitel på livet, Nu som gift och fortfarande som tvåbarnsmor, och jag tror verkligen att jag älskar livet!