Lerinpackning..

Vädret kommer rätt plötsligt här, från strålande sol och lite bris så blir det först vindstilla för att 2 sekunder senare blåsa upp till smärre storm…

 

Vinden började tillta ordentligt, åskan rullade in över bergen.

Hästarna vill nog ha mat nu innan vädret blir ännu sämre. Från det att tanken slagit mig till det att höet var framdraget och nerkastat till djuren (detta va ca 5 minuter) så hade åskan nu kommit över oss. Regnet slog nu som spön i backen. Bäst att lägga benen på ryggen. (ordagrant) för bara efter ett par steg springandes så var resultatet ett faktum. Marken var hal som is, och hålet jag skulle ha passerat var nu den som lade krokben på mig, två steg i luften sen horisontellt läge ner i leran, F*N. Upp igen, detta var inte direkt det jag tänkt mig, nu blöt som en dränkt katt(hade gått fortare att gå in) in i köket. Blickarna som mötte mig, blev skådad uppifrån och ner. Hela vänstra sidan var skitig, kläderna och håret blött..

- Vad har du gjort?

 – Nej inget tycker bara om lera… Nej jag ramlade på vägen in.

- Varför?

- Vildhästarna ville ha hö..

Svaret här blev att jag inte är riktigt klok…

 

Siroccos resa del 3

Efter en extremt regning natt då det rent av öst ner utanför så vaknar vi till ny morgon. Dock så pass mycket regn och tunga moln att inte ens solens strålar orkat igenom.

Under frukosten skämtar vi om att eftersom de regnat så har de ”sääkert ” släppt in de andra hästarna till Sirocco, *eftersom hästar här krymper? i regn så brukar man ta in dem i box eller i alla fall under tak. (de bara tittar på mig med stora ögon när jag undrar varför, och sedan berättar att i Sverige gick mina hästar ute i minusgrader så det frostas runt mularna på dem, o att de bara hade en lösdrift att gå in i (om de så önskade) och fri tillgång till hö.)

Som sagt, körde upp mot gården, *passade på att stanna och köpa med cornetto till alla. Väl uppe så rök det redan ur skorstenarna på husen. Regnet hade nu avtagit. Eftersom ingen människa är i sikte så går jag bort mot ”hagen” som Sirocco gick i för att kolla hur hon tagit natten. Och där möts jag av att ALLA 5 hästarna nu går under taket, åsnan går utanför. Och där sitter Toto och ena pojken.

Fick en härlig förklaring: Det regnar ju.. och så hade hästarna gnäggat på varandra så bäst att släppa in dem… Skönt att slippa ihopsläpp, och skönt att det gått så bra som det gått, då det inte blivit något slagande eller stegrande över huvetaget. Pojkarna hade nu lämnat Amarone och stod och fjäskade för Sirocco. (Speciellt Chianti) …

Sirocco själv har tagit allt med ro, transporten gått bra, natten gått bra, ihopsläpp (peppar peppar) gått bra. Så kan sammanfatta det som nöjd.

*nöjd fram till nästa vecka då den 4 åriga semestern är över och det är dags at börja arbeta…

Siroccos resa del 2

Efter en lång resa är hon nu äntligen på plats.

 

Och nu har hon nog sett stora delar av Europa, eller insidan av transporterna rättare sagt. Och Bologna såklart, undra om hon vid det här laget kan italienska?

 

 

Italienska personer är som svenska hovslagare (ursäkta men tänkte dra alla över samma kam) (obs! jag skiter nog helt/delvis/endel/något i hur ordspråket egentligen lyder, för alla är nog fel, iof är ordspråket tyskt så det kan även det förklara den saken)(obs! jag har ju inte några fördomar? Nee, inte jag inte…) Som sagt Italienska personen och svenska hovslagare: ingen kommer den tiden de uppger, och man har tur om de kommer överhuvetaget inom den närmaste framtiden. Och om de ens hör av sig att de ej tänkte dyka upp? (visst finns det fantastiska undantag, MEN dom är lätträknade) (O ja, det finns fler yrkeskategorier som passar in här, men listan skulle bli för lång)

Efter att hon först skulle ha anlänt på morgonen, blev det middag, sen plus 3 timmar och så ökar vi på det 1 timme till.. Och så anlände hon. (hästen)

 

Vi åkte upp för att möta upp lastbilen, inga problem i det. Men efter att ha väntat en stund, så skulle vi (vi består av Jag, Elly, grannen (toto)  och hans två pojkar) självklart åter igen starta bilen. Klick, klick, klick… bilen är nu DÖD! Ingen tändning, ingen startmotor. NADA..

Och framför oss står nu hästlastbilen…

 

Stoppa en förbipasserande Amico till toto, försöka starta bilen. DÖD, men nu i alla fall något livstecken: Happ, Happ, Happ host, host, host.. Livstecknet är nu att startmotorn går runt, men ingen tändning.. Bilen förblir död…

Jag, Elly och En av Totos grabbar följer med hästlastbilen istället. Solen går ner rätt fort när den inte ska…

 

Väl framme på Totos gårdsplan (då 1. Vår inte är lämpad för hästlastbilar över en viss större dimension och nummer 2. De andra hästarna går på Totos mark) var det nu bäcksvart, lasta ut… Det hann inte gå många sekunder på fast mark innan grannens för närgångna stora svarta hund fått sig en rejäl känga, tack tog det inte illa, men det var nog sista gången han smyger upp bakom en häst, Sirocco är en snäll häst, men uppskattar verkligen inte att någon hund är i bakhasarna på henne.

 

Nu till nästa problem, eftersom det är svart som in i… Hade vi ingenstans att släppa henne. Vi hade tänkte släppa henne med åsnan och Stella, men som sagt av förklarliga skäl var det ej lämpligt i denna tidpunkt.

Så, blev till att de andra tre hästarna fick förflytta sig från vindskyddet o Sirocco blev parkerad där. Nu nästa problem, det är becksvart, tre andra hästar går utanför, två grisar vägg i vägg och ja, igår var det kor därinne.

Sen på det att förklara att Svenska hästar inte är direkt som Italienska, eller rättare sagt, de har blivit behandlade på annat sätt.. men men…

Fram med hö, visa vatten, fodra de andra otroligt nyfikna hästarna utanför grinden till Sirocco, på med elen i staketet. Fixa fram ljus. Osv. osv.. Tur att man har så otroligt underbara vänner som verkligen ställer upp!

 

Imorgon ny dag…

 

Vart är Toto? Efter som bilen behövde upplivningsförsök så blev det en lättare transplantion för bilen. Och ja bilen överlevde operationen och  klarade det väl, den rullar nu åter igen , utan svårighet att starta.