Lerinpackning..

Vädret kommer rätt plötsligt här, från strålande sol och lite bris så blir det först vindstilla för att 2 sekunder senare blåsa upp till smärre storm…

 

Vinden började tillta ordentligt, åskan rullade in över bergen.

Hästarna vill nog ha mat nu innan vädret blir ännu sämre. Från det att tanken slagit mig till det att höet var framdraget och nerkastat till djuren (detta va ca 5 minuter) så hade åskan nu kommit över oss. Regnet slog nu som spön i backen. Bäst att lägga benen på ryggen. (ordagrant) för bara efter ett par steg springandes så var resultatet ett faktum. Marken var hal som is, och hålet jag skulle ha passerat var nu den som lade krokben på mig, två steg i luften sen horisontellt läge ner i leran, F*N. Upp igen, detta var inte direkt det jag tänkt mig, nu blöt som en dränkt katt(hade gått fortare att gå in) in i köket. Blickarna som mötte mig, blev skådad uppifrån och ner. Hela vänstra sidan var skitig, kläderna och håret blött..

- Vad har du gjort?

 – Nej inget tycker bara om lera… Nej jag ramlade på vägen in.

- Varför?

- Vildhästarna ville ha hö..

Svaret här blev att jag inte är riktigt klok…

 

Ryska, Kinesiska??... Franska??

Nu är det sådan där känsla igen, ja ni vet, en sådan känsla när man bara står i stampar och man känner att varför händer inget.. Men det är ju inte riktigt sanning, men känslan finns där.

 

Just nu är det full rulle, med verkligen allt. Elly går på dagis halvdagar, på den tiden hon inte är hemma hinns nu hästarna med. Det är min kvalitetstid (bortsett från toalettbesöken)…

Att Italienskan **suger rent av är grymt irriterade, men känslan när polletten trillar ner är ändå rätt okej. Men hur kan man falla ur? För bara två veckor sedan kändes det okej. Eller rent av bra. Och från bra till öhhh… va? Pratar ni med mig? Säg att ni Har ni bytt språk.. Ryska..  Kinesiska.. Öhh.. Franska? Inte?

Livet är hårt..

 

Gården, ja just det, gården… den ja, Ja vad ska vi säga om den? Det saknas nu tak på 70 kvm… väggar och hål, inga fönster, inga dörrar.. Vad ska man säga? Ser ut som den blivit plundrad… på ja, nästan allt….

 

 

 

 

Info

Jag är ingen direkt måndagsmänniska, bortsett från att söndagen är en lam dag så halkar nog måndagen tätt inpå det…

Egentligen hade man nog hunnit hur mycket som helst idag, efter en riktigt god natts sömn då Elly sov 15 timmar *hon laddar bara batterierna, och lilleman har sovit 4,5 timmar i sträck och bara varit vaken en gång under natten *detta i sig är rena vardagslyxet.

Efter den goda nattens sömn så drog vi oss upp mot gården. Underbart härligt väder runt 25+ i solen. Så passade jag på att rida lite, skönt efter ett par dagars ledighet från att rida. Men det hade gjort Brunello gott och han var på. Han skall nu börja joggas igång inför den kommande säsongen.

 

Sen blev det inte mer, eftersom jag fortfarande har graviditetshjärna, och denna bara går på sparlåga vissa stunder så glömde jag hälften av allt som man behöver ha med sig, när man har två små barn och allt till sig själv.. Inte ens hälften kom med. Så energin rann av mig, och det var bara att rulla hemåt. Ioförsig går det ingen nöd på de andra hästarna då de vandrar så otroligt mycket varje dag. Men ändå.

Vi har länge letat sadlar, inte har vi direkt hittat det vi söker, men nu hittade vi en ponnysadel som förhoppningsvis skall bli bra. Så passade på att beställa den, men eftersom vi behöver stigläder som passar så får vi vänta någon vecka innan den anländer. Då Stiglädrena var beställningsvara hos företaget.



 

 

Sirocco åker från Bologna idag, eftersom transportören har varit i Verona på de stora hästtävlingarna så plockar han upp henne på vägen ner igen. Sen får vi se om hon anländer i natt, eller imorgon. Allt hänger på hur rutten ser ut.

 

Det är mycket nu som händer, idag kom dräneringsmattan till huset, samt grovgruset som skall ligga i botten. Nu väntar vi på plaströren för att leda bort regnvattnet. Eftersom vi har lerjord här, är detta ett av de viktigaste som måste göras.

Sedan är det planeringen för nästkommande säsong som är i full gång. Blir mycket nu…