Det finns inte mycket som blir som man tänkt sig, eller i alla fall tillhör inte mitt liv den biten.

 

Fick förfrågan i torsdags om jag ville åka och kolla på en häst, en skäck. Och mer då? Nja mer information fanns nog inte. Och eftersom jag är ute efter två hästar till så begav vi oss iväg för att kolla på den där ”skäcken”.

Väl framme, bakom en lada, stod där först ett magert sto, (uppbunden i ett gamalt balsnöre)  och bortanför henne stod två unghästar i något som mer liknande leråker på en yta som inte var större än 5x8 meter med ett djupt hål i ena hörnan.

Drängen forslades in för att fång in ”skäcken”. Detta skulle visa sig vara lättare sagt än gjort, då dessa hästar istället flydde honom. Ioförsig hade nog drängen gärna även han lagt benen på ryggen då han va lika rädd för hästarna som hästarna var för honom. Tillslut kände jag att det räckte, så kravlade mig över de som skulle vara en höhäck och in till djuren.

Ungefär 1 timme tålamod senare så var båda i grimskaft och skäcken hade nu ”något som skulle efterlikna” en grimma på sig.

---

 

Senare under kvällen skulle vi lämna besked. –Nej, för mycket pengar för, för mycket arbete… (vart skulle man göra av dem? Man kan ju inte rädda alla? Det är ju en annan häst som jag verkligen önskar att köpa.. skit på ren svenska. Så svaret blev Nej.

Efter en natts mindre bra sömn hade tankarna ändrats (inte om den som jag verkligen vill ha) utan om hästarna som går i lera och dessutom är extremt rädda och misstänksamma mot människor. Så bestämde mig för att vi tar hem Skäcken i alla fall..

Ni kan gissa hur det gick sen…

Allt slutade med att efter 3 timmar var båda hästarna lastade. Jag kunde verkligen inte lämna kvar den lilla grå när väl skäcken stod på släpet.

Trots att de var skräckslagna så stod de fint på släpet. Nu var det bara att släppa bomben för Hannes… (eftersom jag ej innan ens var helt säker på om vi skulle få tag i dem så kanske hade jag råkat missa att berätta om hästarna) Hade berättat om dem, men inte att jag tänkte hämta en av dem, o nu blev det ju två. Suck… Man kan ju inte rädda alla… Positiva är att de inte är magra med utan ”bara är rädda och misstänksamma”

 

---

 

Lilla skäcken  som fick namnet ”Asti, kan även hoppa. Då ett helt enduro team på säkert 20 förare dundrade för bi hagen så hoppade hon över grinden. Utan en skråma på varken henne eller grinden. Och grinden är väl runt 130 cm… Som tur var den grå ”Etna” kvar i hagen så det blev lättar att få in Asti igen...

Livet är fullt av överaskningar och prövningar...