peppar peppar*
Ibland blir inget som man varken planerat eller tänkt sig…
Sirocco kommer nästa vecka efter det att hästtransportörens släp gått sönder/kört fast och lastbilen redan var full, så får hon åka med nästa vända…
Idag har solen har *lyst med sin frånvaro, men dock varmt o härligt. Efter en lite knöligare natt så kom vi tidigt upp till gården, Barollo och Stella stod och väntade på oss vid grinden.
När allt väl var klart, hästen sadlad och ryttaren *jag, äntligen kommit upp (eller äntligen o äntligen, pall krävs då man inte längre är den smidigaste människan) Barollo som äntligen fått fram sin framåtbjudning är en riktigt rolig prick. Mitt under ridningen vänder han upp mot staketet , ingen tendens på att fly. Men något eller några kommer på vägen.
*Kor var min första tanke. Men vad fel man har, två gnäggande hästar springer glatt längsmed staketet. Och efter kommer åsnan… Jaha, bara att rida tillbaka till gården, binda upp och hämta lite foder för att fånga in de lösa *kreaturen, eller hästarna var det ja..
*Detta skulle varit de svenska hästarna, att bara kunna binda upp en häst som står extremt lugnt när tre andra hästar härjar utanför, är ju en stor bedrift. Att *lillasyster Stella dessutom springer utan att Barollo bryr sig är även det en bedrift. Där står han lugnt och finner sig i att vänta.
*Band Amarone i grinden, in i hagen igen, stänga för avdelningen. Och sen in med mina lösa hästar i hagen.
Ingen av hästarna bryr sig om varandra. *börjar tro att hästarna här är tåligare än de svenska, som i detta laget hade dött en smula,
Att de inte blivit uppsläppta på gården än har varit för att Sirocco ej anlänt och jag egentligen inte gillar att släppa ihop hästar, så har jag valt att vänta för att det endast skulle bli ett ihopsläpp, men det blir inte alltid som man tänkt sig.
Men nu blev det som det blev. Vi gjorde ett ihopsläpp och *peppar peppar, det va det lugnaste jag varit med om. Rangordningen var färdig på 2 minuter.
*håller tummarna att allt fortfarande är lungt imorgon bitti.
