Nu är det sådan där känsla igen, ja ni vet, en sådan känsla när man bara står i stampar och man känner att varför händer inget.. Men det är ju inte riktigt sanning, men känslan finns där.

 

Just nu är det full rulle, med verkligen allt. Elly går på dagis halvdagar, på den tiden hon inte är hemma hinns nu hästarna med. Det är min kvalitetstid (bortsett från toalettbesöken)…

Att Italienskan **suger rent av är grymt irriterade, men känslan när polletten trillar ner är ändå rätt okej. Men hur kan man falla ur? För bara två veckor sedan kändes det okej. Eller rent av bra. Och från bra till öhhh… va? Pratar ni med mig? Säg att ni Har ni bytt språk.. Ryska..  Kinesiska.. Öhh.. Franska? Inte?

Livet är hårt..

 

Gården, ja just det, gården… den ja, Ja vad ska vi säga om den? Det saknas nu tak på 70 kvm… väggar och hål, inga fönster, inga dörrar.. Vad ska man säga? Ser ut som den blivit plundrad… på ja, nästan allt….