Efter en lång dag är det *äntligen* kväll..

Vi har besökt det som mer kan förklaras som världens ände, eller åtminstone Italiens.

 

Efter att nattens sömn uteblivit startade vi dagen vid sex imorse, efter att ha packat Ellys väska, gjort i ordning oss så bar det iväg. –Tanka >ta ut pengar och på det tömma släpet *där våra ägodelar från Sverige står*

 Solen steg i takt med graderna.

> vid nio var det dags att plocka upp grannen, det sedvänliga kaffet missades inte den heller. - in i bilen

Hade jag vetat att det skulle med en till hade jag övervägt den mindre stolen till dotter *tack gode du store* att sonen med mormor och tillhörande hund stannade hemma. Om inte hade vi iallafall utnyttjat släpet.

Ner mot Reggio… Och lite till… och lite till…

Och upp i bergen.. Kändes som evighet, långt bort, högt upp skymtades en stad. *skämtsamt sa jag att vi nog ska dit upp… Och gissa vart vi skulle? –Jo dit upp..

 Väl framme *solen sken i alla fall, träffar vi hästen.

Tyvärr uppfyllde den ej kravet på att vara hanterad. Och för det priset är det ej värt att riskera släp eller hästens säkerhet. Så vi fick bege oss hem igen. Tomhänta. *men släpet fick i alla fall lufta sig lite..

 Hem igen > nedför alla backarna >genom Reggio >hemma igen> o sen fylla upp släpet med alla prylarna. För nu i veckan börjar dom riva i huset..