Det är svårt att hinna när man har barn, har man två är mycket uteslutet. Att blogga sker på barnens villkor…

 

Hej och välkommen, nu har du varit här, så jag uppskattar om du ej kommer tillbaka på en tid, sisådär resterande av våran livstid..

Det va nästan exakt ett år sedan du kom på besök, du började med att träffa på dottern, då 1 år. För att sedan slå ut oss föräldrar..

Så nu, igår rättare sagt kom du tillbaka. .. du hälsade åter igen på dottern, nu 2 år.. Tackar?  Man kanske ej ska nämna vad som blev nedspytt. Lättast är att nämna det som klarade sig. Av mina kläder.. trosorna.. resterande håller vi osagt..

Lilla gumman…

Konstigt hur fort man hinner reagera, lustigt med att man är själv som vuxen när något sker. Från att ha suttit och pratat med papput på skype, med båda barnen i famnen. Till att ha räddat lillebror till andra delen av soffan, hunnit ställa sig upp, få ner Elly på golvet, dra bort skyddet på soffan,  planera vart man ska förpassa nästa kräkning som är på gång, vidare mot badrummet. Trösta… nästa steg?

Men efter att ha kräkts ner allt som i stort sätt går, ett bad, två extra kräkningar efteråt. Lite avslagen cola och sen var ”peppar peppar” hon tillbaka som ny igen. Bortsett från febern som höll i sig fram tills middagen idag. Men nojig blir man. Och det är inte över än.. 48 timmar sen kan man börja andas ut. Värsta är när man ej vet om det är någon form av influensa eller om det är matförgiftning. Vi tar inga risker. Allt desinficerades ordentligt om man säger så. I dessa stunder är man glad att man har tvättmaskin… Och glad att det inte blev som förra gången då alla gossedjur även blev inblandade i den sörjan… Denna gång "bara" Annis telefon... gorde iof. varken till eller ifrån på funktionsdugligheten..