Det har regnat idag, eller några skurar på förmiddagen. Inget allvarligt men ja vatten föll från skyn. Detta medförde att inget har hänt på bygget. Allt stod stilla, men jag ska inte klaga, har själv dragit på mig delar av den olaten. Inte nog med att man faktiskt är förkyld och inte på topp. Men skyllde bland annat på det samt på att det regnar.. .. Regnar? Har ju aldrig hindrat mig tidigare. Men men ursäkten blev att regnbyxorna inte var med… Inte klokt vad man lätt drar på sig olater… lite regn har man inte dött av?

Efter att vi lämnat Elly på dagis åkte vi sedvanligt upp mot gården, eftersom det ”regnade” höll vi oss inne. (hos grannen), här kommer vi och går som vi vill. Hästarna betar på deras mark, och vi har blivit mer likt en stor familj. Men eftersom vi är en enda stor familj så fann vi lite att plocka med. Inte blev det drygt inte… Anni satt med lilleman vid brasan, då hon säger:  - åå de har tvestjärtar här med, (en liten insekt pratar vi nu om inget annat) Toto som även satt där sa: -aha Scorpion. Anni –Nej, tvestjärt och pekade in på vedträdet. Jag gick dit för att kolla, och såg först bara tvestjärten. Toto pekade in på samma vedträd och bara någon centimeter ifrån. Och vist satt det där en liten skorpion. Sissodär 1 cm stor, kanske om man överdriver lite? Nej men liten var den.

Anni satt hela tiden och kollade in skorpionen, (( undra om den kan flyga? Kan dom hoppa? Eller rent av springa ner på golvet?) hade varit en syn för gudarna, Anni hade rört sig extremt fort då)vedträdet brann tillslut ganska bra så: Eftersom ingen av oss kände oss manade att bli dagens hjälte så beslutade nog det lilla krypet att behagade göra självmord. Jo vi är djurvänner, anser att alla djur har lika rätt att leva. Men livet är orättvist…  Är ingen kryp vän så lät livet ha sin gång..

I övrigt. Som sagt är förkyld och har så varit ett par dagar nu. Irriterande att det ej går över. Men den dagen kommer väl? Som min man säger. – det går över tills du gifter dig. Hmm ja det förutsätter jag då det är lite mer än fyra månader kvar…